Så, nu är jag och Valle i Anneberg hos mamma. Ska till ullared i morgon och shoppa loss! Ska bli riktigt kul! :D.
Annars då? Jo, det är bara fina fisken. Man skulle kunna tro att jag är nere eller i allafall deppad efter vad som hände i helgen, men det är jag inte.
Först var jag bara så arg att jag såg rött, jag ville bara slå, och jag bet mig i handen av frustration när jag tänkte på allt jag ångrade. Typ att jag inte hällde hennes hunds vatten över huvudet på henne, eller dunkade huvudet i väggen tills hon blev medvetslös, när jag ändå var igång menar jag. Såna saker ångrade jag och blev så arg på mig själv att jag skrek och bet mig i handen.
Men sen vände det.
Ilskan försvann, varför? För att jag är lycklig.
Att hon sa till mig att jag var patetiskt, hade ett misslyckat liv och är falsk som är ihop med Rickie, hade totalt motsatt effekt på mig än vad det skulle haft.
För jag insåg faktiskt hur fel det var. Jag insåg vilket värdefullt liv jag har.
Herregud, att jag ska behöva bli hotad med bestick och påhoppad av en vän som säger till mig att jag kan dö, för att jag ska vakna är väl lite drastiskt, men alla sätt är bra utom dom dåliga och detta funkade ju. Även om jag förlorade någonting, så fann jag så mycket mer genom kaoset. För är det inte så man brukar säga, att i kaos kommer sanningen fram. Antingen splittras man eller blir ännu tightare. Och jag och Rickie blev ännu närmre varandra och jag insåg ännu en gång att jag faktiskt älskar honom över allt annat.
Att jag och Rickie har haft problem är ingen hemlighet, att jag gjort slut i stundens hetta är inte heller någon hemlighet, eftersom jag skrivit det här, men vi är fortfarande tillsammans, bor fortfarande tillsammans och letar efter en till familjemedlem nu, det måste väl betyda någonting? Jag kan berätta vad det betyder, att vi älskar varandra. Men någon vill få det att jag bara är hos honom för att jag får presenter.
Shure, jag är ju så lätt köpt att jag stannar hos någon för resten av livet bara för att den köper mig en personlig mugg och fyller den med mina favorit tugummi. När ska människor börja tänka? När det kommer till presenter så ska man titta bortom saken. Jag kunde fått samma present av en på stan utan att det betytt någonting. Men när Rickie har gått och grunnat på en så pass personlig och rolig sak betyder det så mycket mer, för han har ju tänkt på mig. Att man ens ska behöva förklara en sån sak tycker jag bara är tråkigt och det tar bort lyckan lite bakom presenten.
är det inte typiskt att man alltid ska behöva försvara sig inför olyckliga människor?
Det blev ju världens kap i helgen, jag förlorade något så pytte litet, men vann något så mycket mer! För jag känner mig odelat lycklig, utan att vara gråtmild eller hyper. Jag känner ett lugn, en trygghet, som inte vänner, sprit eller alla pengar i världen kan ersätta. Och tomhålet jag trodde skulle äta upp mig? Det är påväg tillbaka, för det är min egen osäkerhet som skapar det.
Haha, Valle fick nyss gå upp i mammas säng (säg inget till henne) och så skulle han "bädda", men sängen är för mjuk och jag räknade alla varv hon snurrade runt för att göra det skönt. Efter 18 varv blev han så yr att han ramlade ner. Haha.