Piercing.

Hej och hå, nu ska detta inlägg handla om hur det har varit ifrån sist.
Jag börjar med att berätta att jag piercade mig idag. En intim piercing.
Jag kommer inte lägga upp bilder, men den heter christina, så dom som vill se hur jag gjort kan bara googla christina piercing.
Jag har alltså 7 st nu, och jag blev jädrigt sugen på att ta i clitoris-kappan när hon ändå var igång, men jag gjorde inte det, ville inte misshandla den så mycket. Sen imorgon kommer jag inse att det bara var adrenalinet som tala. Jag är stolt över att jag gjorde detta idag, för jag bröt en rädsla jag har. jag är livrädd när någon är mellan benen på mig. Jag får panik och kan inte andas och det svartnar för ögonen. Att gå till gyn är inte ens en fråga...

Idag gjorde jag också mitt första KBT besök. Hon var jätte, jätte bra och jag kände förtroende för henne direkt.
Jag skulle få börja gå hos en psykisk-sjukgymnast som ska lära mig andas, slappna av och sånt där. Sen skulle hon sätta ihop ett team, därav ätstörningsteamet skulle ingå. Jag sa nej direkt, för jag har INGA ätstörningar, men från min journal såg hon att jag är f.d bullimiker och hon tyckte att det var oroande hur besatt jag var på att motionera och att vara smal.

Sen pratade vi om min åldersnojja, som jag vil fördjupa mig i, för den är allvarlig. Jag är rädd för min ålder och får panik när jag tänker på att jag är 20..!
Det låter kanske helt oresonligt med tanke på att "20 är väl ingen ålder" men för mig är det helt hysteriskt panikartat och det som säger frasen "du blir ju inte yngre..." kan framkalla ryckningar i ögat på mig och en hejdlös gråt. Många tar inte denna panik på allvar utan faktiskt skrattar åt mig...

Allt är toppen med Rickie och Valle. Jag kärar ner mig i Valle för var dag som går. Han är snart 5 månader och kan sit, ligg och tass. Han söker alltid ögonkontakt med en när han väntar på att få något. Vilket är jätte bra.
Vi ska flytta in till stan igen om ett tag, för huset vi bor i har mögelskador och det läcker in när det regnar, och det hade väl varit ok, om dom hade gjort någonting åt det. Men dom gör ju inte det.
Och mögelskadan är i sovrummet, hur nyttigt är det med Rickies astma? Inte alls. Och djuren kan ta illa av det, för mögel är giftigt!
Annars trivs vi bra och vi har ingen brådska med att flytta. Vi ska vänta tills rätt lägenhet kommer och inte förhasta oss i en nöd-flytt, för det ska bli BRA. Sen får vi väl sitta där inne i stan och spara ihop tills vi äntligen kan köpa oss ett eget hus.
Det går inte en enda dag utan att Rickie tjatar om hur han längtar tills vi kan skaffa oss ett eget hus. Och han hatar sig själv för ekonomin han har satt sig i.

Vad mer...? Öhm, jo, bilen vi fick började brinna, så den vågar vi inte åka längre, utan har sålt den till skroten.
Jag är just nu hemma hos mamma och ska vara lite rocko vakt. Han ska tas bort snart, så jag ville träffa honom.. Ja, kommer jag på något mer så slänger jag in ett par ord. Hoppas att ni alla har orkat läsa allt.

God morgon!

Nu var det ett tag sedan jag satt här igen.
Tyvärr så kan jag inte lägga upp bilder heller, för jag är hemma hos Håkan och Kina.
Okej, snabb uppdatering på den senaste tiden då.
Ehm....
Jag och Rickie är fortfarande ihop.
Vi bor fortfarande i hus, vi älskar fortfarande Valle över allt annat.
Han är verkligen så fruktansvärt rolig och mysig. Jag har faktiskt inte varit irriterad på honom någon gång, efetrsom han är mig så kär.
Tula på den andra sidan, hon börjar lite smått kunna vara ute utan att skrika, dock så klättrar hon fortfarande upp på husväggarna när hon vill komma in. Man blir lite nervös när man gör ljud ifrån sig ifrån övervåningen och hör hur någonting börjar klättra upp på husväggarna.
Vi har hem tele nr nu med :D, så om någon vill ha det, kan dom skicka mig ett mail.

Inatt har vi sovit i husvagn, och det började spö regna (!) det var ganska svårt att sova då, speciellt eftersom det var någon, ehm ehm nämner inga namn, MEN NÅGON tog allt täcke! Och fast jag frös så var jag snäll nog att gå ut och veva upp rutan i Rickies firmabil. Nej, nu ska jag inte låta som någon martyr, jag ska ju trots allt få komma in till Uddevalla idag och köpa lite saker och vicka på höfterna för raggare och visa hur mycket bättre jag, Rickie och Valle har det.

Igår hade jag på tal om allt och inget en sån mysig dag! Jag hade tänt i spisen, och eftersom det var en grå raggig dag så var myslamporna på och ljusen brann. Lyssnade på Sinatra gjorde jag med och kände mig riktigt härligt sofistikerad (<--- rickie fick stava...) vuxen. Fast nu när jag inte ens kunde stava till det kände jag mig genast som 14 igen...

Ja, det får vara allt för denna gången.

p.s NICOLE, RING MIG!