onsdag 21 juli 2010

Du var mitt liv.
mitt personliga favorit herion.
Jag kunde inte få nog. Jag ville att du skulle fylla varje cell av mig.
Men som med allt, är du ett bitterljuvt gift som sakta sakta får mig att dö. innvärtes och ut.
Jag måste sluta.
men nu på avtändningen är jag inte säker på om jag klarar det.
Jag gråter, skakar och får ont.
Varje gång jag känner att jag behöver en dos av dig, får jag tvinga mig själv att vänta i först 1 minut, sen 2, sen 3.. För att låta förnuftet ta över den akuta smärtan.
1... 2... 3... 1.. 2.. 3..
1. 2. 3.
123 FÖR FAN!

I´ll have to move on,
I can´t stand still.
Think it´s a dream but I know it´s for real.
And when my thoughts are slowing down,
just pop another pill.
You make me mentally ILL!

Men snart är denna dagen förbi. då ska jag bara ta mig igenom en lååång dag till.
Och en till efter det. O en till....
Jag önskar så att för var dag som går, börjar jag känna mig bättre, mer värd, vackrare, starkare. För var dag som går, hoppas jag på att kunna släppa min frustration över att inget händer. över att jag inte får känna mig prioriterad och speciell.

jag tror på en kärlek som inte finns. jag lever jag hellre ensam.

1 kommentar:

  1. Auhw, vad jag känner igen mig. Gick nyligen igenom en svår breakup och är numera bästa vän med mitt ex. Det är svårt att andas in luften ensam och inte krama någon på nätterna. Life sucks.

    SvaraRadera

är du otrevlig så kommer jag inte tillåta kommentaren.
Är du däremot någon som inte håller med mig, men samtidigt är VETTIG, publicerar jag gärna. Men det är stor skillnad på de två. Så gör världen en tjänst och tänk 3 gånger innan du skickar.